torsdag, januari 21, 2016

De djupblå ögonen och det stora leendet


Hela sju månader har gått sen den här charmören kom till oss.
Det mesta i livet har ändrats, relationer, rutiner, värderingar och hur man prioriterar. Mycket till det bättre men en del saker har förändrats till det sämre. Inte för att livet är sämre, det är det absolut inte men det finns några relationer har inte direkt blivit bättre. Medans andra verkligen stärkts.
Livet ändras och sålänge det är övervägande bra förändringar är det bra. Och det är det. Framförallt är det svårt att konkurrera ut de där djupblå ögonen, det stora leendet, den lilla handen och de djupa andetagen när han sover.
Han är det bästa som hänt oss, utan tvekan, och all väntan är han såhär i efterhand värd varenda sekund utav. Älskade unge <3

onsdag, januari 20, 2016

Sim och framtid

Så hade drygt halva januari gått också.
Tänkte verkligen att jag skulle ta tag i bloggandet igen men det verkar liksom bara inte bli av.
Funderingen på att byta portal finns kvar men samtidigt känns det lite sorgligt att lämna den här bloggen eftersom vi ändå hängt ihop ett ganska bra tag nu.

Jag har lämnat in till jobbet och Försäkringskassan hur jag kommer att jobba/vara föräldraledig från 1 april. Då ska vi dela på jobb och ledighet här hemma så även pappan får chansen att vara hemma med vår lille charmör.
Det känns...delat. Visst vill jag vara hemma med hon men samtidigt vill jag absolut inte ta ifrån Jocke den chansen. Dessutom kommer jag ju få det bästa av två världar eftersom det funkar bättre för Jocke att vara hemma ett par dagar i veckan än på heltid under en tid. Så win-win. Jag längtar efter vuxet sällskap även om jag får en del av den varan ändå eftersom vi hänger en del med kusin, mostin och mormor!

Simmet har dragit igång igen efter jul och nyårsuppehållet och i fredags var första gången jag inte var i vattnet. Jocke badade med honom istället och båda två uppskattade det väldigt. Med bensparken vårt lilla vattendjur har kommer han bli en alldeles grym simmare om den håller i sig (säger den gamla simmarmorsan...).
Vi övningsgår, krypningen har kommit lite i skymundan, det är ju inte så kul å ligga på golvet när man kan sitta upp! De två tänderna har kommit upp riktigt och han äter som en häst fortfarande. Allt slinker verkligen ner & vi tackar tusen sålänge han äter med den här aptiten.
Igår skulle vi åkt till IKEA men eftersom det kom rätt rejält med snö stannade vi hemma och valde pulkaåkning med kusin framför att sladda omkring på vägarna. Det får bli en tur nästa vecka istället. Då ska rullgardiner till lille herrns rum inhandlas så att han kan flytta in dit på riktigt sen!


fredag, januari 01, 2016

Året 2015

För 2014 skrev jag ingen årskrönika. Året kändes svårt att summera utan att kunna ta med den andra stora saken som präglat våra liv under året utöver husbygget. Jag har under året som gick flera gånger tänkt att summera det men det har inte blivit av. Inte heller har det blivit speciellt mycket bloggat. På något sätt känns den här bloggen, som jag startade för att jag trodde att den snabbt skulle få en annan prägel än vad den faktiskt fick, förbrukad nu. Jag vet inte varför men det känns som att det jag skrivit är halvsanningar. Inte för att det inte är sant utan för att jag inte skrivit allt. Jag tänker i alla fall försöka sammanfatta 2015 kort.

Vi firade in året själva men med 3 rätters som sig bör innan vi somnade i soffan framför brasan för att vakna strax innan 12-slaget. Vi såg himmeln blinka i olika färger bakom de grå molnen, sen gick vi och la oss. I vårt alldeles nya hus som precis blivit klart och vårt sjätte natt på Sjölyckan blev 2014 istället 2015.

Januari spenderades mest hemma med att göra iordning och inreda det nya. Jag fick otroligt mycket mer inspiration i köket, det är så mycket roligare att laga mat och baka nu i det nya. Bland annat blev det en Ceasarsallad.


Folk började se den växande magen och snart var det uppenbart att det växte en liten Filur där inne.

I februari tog jag ett beslut som skulle ge så mycket mer respons än jag någonsin vågat drömma om. Med stöd av finaste Cain som korrläste innan och såklart med godkännande och support från min fantastiske Jocke publicerade jag inlägget om vår IVF resa. Det är såklart en väldig sammanfattning av allt vi gick igenom men det har lästs och delats av otroligt många, både via bloggar och på fb. Vi har fått kommentarer från folk vi känner, ytligt bekanta, föräldrars kollegor och människor som jag inte har en aning om vilka det är. Jag är väldigt tacksam fortfarande för att den respons vi fått och kan fortfarande ibland gå tillbaka och läsa alla fina kommentarer, mail och meddelanden. Viktigt att prata om och jag hoppas & tror att det kommer bli mindre tabu framöver.
Vi gjorde rutinultraljudet också och här någonstans började jag ta in och faktiskt tro på det som skulle till att hända.


Med jobbet gjorde vi ett besök på fantastiska Izakaya en kväll när vi fick göra egen sushi och dumplings. Definitivt något ni bör prova om ni inte gjort det redan!


Vi hann med en helkväll med Champions of Rock. 3 timmar galet bra musik i Vida Arena & Filuren i magen diggade mest hela tiden. 






Mars kom och våren började smyga sig på. Det var en ganska stillsam månad där vi för första gången började planera för att utöka familjen med en person. Tapeten till det blivande barnrummet beställdes.


Som vanligt fyllde jag år i slutet på månaden och det firades med smörgåstårta och en tårta med dulche de leche och jordgubbar.



April kom. Jag tog mig i kragen och gjorde några besök hos Linda och hennes hundar och får. Lite vallning satt fint och wow vad nöjd jag var med båda mina fina hundar. Lakers tog SM-guld och vi blev med ny bil. Nödvändigt eftersom vi behövde ha två bilar där både vagn och hundar får plats i bagaget. Jag blev moster till söta lilla Ebba och hundarna passade på att träna på att bli med människovalp!


Maj kantades av olika läkarbesök eftersom man vid en glukosbelastning konstaterade att jag hade graviditetsdiabetes. Det var tufft i början, mest för att jag inte fick några svar på alla mina frågor när de väl kom. När jag väl fått träffa den fantastiska diabetessköterskan var jag inte längre så orolig. Hon var imponerad av mina värden och jag åt i princip som vanligt, inklusive godis & kakor, resten av graviditeten.
Jag och några vallhundsvänner drog till Öland och härliga Elisabeth för vallning och vi hade en fantastisk dag! 
Den sista arbetsdagen kom och plötsligt klev jag ut från min trygga vardag med ett jobb att gå till och istället gick jag hem den där fredagseftermiddagen utan att veta vad det skulle bli av livet riktigt. En kittlande känsla på många sätt.

Månaden när vi två skulle bli tre. Men innan jag var redo var det många saker jag hade på min AttGöra-lista. Prio ett var att klara av årets festival, Sweden Rock. Vi lånade en husvagn för att ha tillgång till toa i husvagen om den höggravida skulle behöva springa på nätterna men för att i så fall slippa knata runt hela campingen. Jag behövde dock aldrig använda den utan sov gott om nätterna även i den lånade vagnen. Det blev fyra dagars festivalande i maklig takt men jag var där. Vi såg Def Leppard, Slash, Mustasch, Backyard Babies, Hardcore superstar och Judas Priest, bland andra. Och så träffade vi ju TV4 och magen blev en riksnyhet eftersom inslaget sändes på 22 Nyheterna. Här kan ni se det om ni missade! Väldigt nöjd men trött åkte vi hemåt på söndagen.
Jocke och jag firade 4 år med goe fika och det blev mycket av den varan i juni och det fantastiska vädret vi hade då.
I mitten på månaden fick vi göra ytterligare ett ultraljud och efter det beslutades att man skulle sätta igång förlossningen 11 dagar innan utsatt datum. Jag var inte färdig med magen och sköterskorna tittade konstigt på mig när jag sa det till dom. Det blev hur eller hur midsommar på BB. I två och ett halvt dygn försökte de sätta igång förlossningen och först när jag fått order om att fasta inför ett planerat snitt på morgonen den fjärde dagen drog det hela igång. Det var några jobbiga dagar och framförallt sista timmar innan Filurens puls sjönk kraftigt och man beslutade att snitta urakut. Så mitt i natten medans jag sov gott på operation och Jocke tillbringande en stund helt ensam på vårt rum tittade han ut i den här världen för första gången. Vår son! Skrämmande, galet och ja....fantastiskt!
Vi spenderade några dagar till på BB innan vi fick åka hem och börja livet hemma som en egen liten familj.






Juli och augusti fullkomligt sprang förbi. Vi hann bli med gräsmatta och njöt av den så mycket vi kunde när värmen väl kom. Jocke var hemma i 7 veckor totalt innan han började jobba. Jag försökte baka när den lille herrn sov och fikorna var fortsatt ganska många. I slutet på månaden hämtade vi hem vår fem alldeles egna får: Majken, Agneta, Sabina, Hedvig och Judith.









Hösten kom och blogginläggen blev sällsynta. Mamma, syrran och jag drog till Ullared utan barn. Ludwig premiärade på mammans jobb och gjorde succé. Växte gjorde han också och blev både 3, 4 och 5 månader. Djuren blev mer och mer intressanta. Med Franz och Mix har han något alldeles speciellt. Vi hade namngivning med släkt och de närmsta vännerna i november och minimannen fick en massa fina saker.
Själv hann jag med en bal på slottet när jobbets årliga julfest gick av stapeln.


December sprang förbi den också och jag fick inte till ett enda inlägg...
Vi hann i alla fall börja på babysim, Ludwig älskar det! De första två tänderna tittade fram. Vi gjorde julgodis som sig bör innan jul och det blev både julskinka och gran (från den egna marken dessutom!). Julen firades i dagarna två. Först i Skåne på julafton och sedan på Marbacken på Juldagen. Lilleman fick världens förkylning lagom till firandet och i mellandagarna tog jag över den så de sista dagarna på 2015 spenderades i sjuksängen. Nyårsfirandet med vännerna ställdes in och vi avslutade 2015 som vi inledde det. Hemma själva i lugn och ro.

Ett fantastiskt år såklart eftersom vår Ludwig föddes då men också ett år som bjudit på betydligt mycket mer hemmahäng och mindre tid för att ägna sig åt sitt eget som vi varit vana vid att kunna göra innan. Precis som det ska vara alltså när två har blivit tre. Nu ser vi fram emot 2016 med spänning vad det här året har att bjuda på!
God fortsättning på det nya året till er alla!